usekrummet

Idag tömkörde jag Frasse! Han var jätteovillig i början, för han fattade inte vad jag ville, eller försökte vilja, eller försökte få honom att vilja. Eller alltså, jag fattade inte riktigt heller. Men i slutet, då fick jag allt kläm på det där med tömkörning! Och då blev Frasse glad, för då förstod han vad jag ville, alla var glada och lyckliga och vi gick hand i hov mot solnedgången.

Jag har tänkt på en sak, det känns lite tjatigt att hålla på att credda foton hela tiden. Alltså typ "foto: Josefine Hansson blabla", men det känns ändå som att jag borde göra det för annars känns det oseriöst. Å andra sidan har jag ju ingen sån fotoverksamhet (än). Men det är ju fortfarande så att jag litegrann sliter för det jag gör. Alltså går upp sju när jag lika gärna kan sova till tolv och står utanför en hage i frost och med femtio kardborrar på benen, fotar utan vantar och får kramp i tummen när jag fotat rakt av i två timmar utan paus, plus är genomfrusen. Då kan man i och för sig tycka att jag borde strunta i att visa fotona såhär på en blogg, eller nätet överhuvudtaget. Men jag älskar att fota, och då vill jag göra det. Sen är det synd att dom bara ligger helt oanvända i sin fotomapp utan att någon annan kollar på dem utom jag som slänger ett nostalgiskt öga till dem då och då.

Därför fortsätter jag att credda mina bilder?

Såna bekymmer jag har, det är ju för bedrövligt.

Kanske borde jag sluta fota.

Eller sätta på mig ett par vantar.